Jag er ett lejjon!

Idag packar vi väskorna för imorgon bär det iväg till Stockholm.
Moder AnnaMaria och jag skall spendera denna vecka hos moster Kaisa och sen avslutas min resa med en släktträff i Uppsala.
Mamma och pappa har som plan att fortsätta vidare upp i norr på semester.
Jag tackar nej till detta erbjudande för att jag är nykär och inte orkar (pinsamt nog) vara ifrån min älskade karl i mer än 6 dagar.
Jag har redan börjat förbereda mig för det värsta och jag har haft seperations ångest sen den där första kyssen på altanen I think.

Men ja, någon dag måste vi ju faktiskt lämna varandra...... .... ...
Tycker bara att det är fruktansvärt onödigt och töntigt!

Vilsen..

Det känns som att jag är fångad i en psykisk labyrint!
Jag är uttråkad och rastlös men jag orkar inte göra någonting åt det.
I 3 år har gymnasiet i Örebro gett mig oändliga diskussioner och galna skratt attacker med mina underbara vänner men samtidigt hur många timmar somhelst spenderade på dessa jävla tåg!
Jag är förbannad.. Jag är förbannad på det här äckliga jävla laxå.
Att det ska behöva ta 45 minuter för mig att åka in till Örebro sätta mig hemma hos nån av mina polare ta en kopp kaffe o lyssna på lite musik, sedan ytterligare 45 för att ta mig hem igen.

Just nu drömmer jag mig bort till Sams soffa, Lisas kök eller Victorias white-trash altan för att avnjuta lite underbar musik och bara snacka skit tills det inte finns nå mer skit o snacka om.
Nä för att komma i en sån situation måste tåg kollas det måste finnas pengar att betala tågen med och man måste orka sitta och vänta för att dom alltid är försenade och väl framme är det samma visa hem igen.
Jag skyller min dagliga olycklighet på Laxå, kära Laxå varför valde du att bo i skogen så långt ifrån allting.....?!?!?!?!
Jag vill ha ett svar.. ETT BRA SVAR!

Tack på förhand
/E