Funderar på vad jag ska ha på mig ikväll.
Vi skall ju som sagt gå på premiären av Michael Jacksson filmen.
Usch jag har inga nya kläder bara gamla tråkiga!
Ska upp på stan snart gå på gymmet och köpa ny outfit till födelsedagskalas för Tarja i helgen.
Kanske köper nåt till ikväll med hmmmmmmms.. :)

Sebbe har fått jobb! :D

Yes u heard me!
Min man har fått jobb, as kul nu får han agera sugar daddy i några månader hihi! :)
Är så glad nu.

Bästa Sebastian grattis me love u long time!

Och som om det inte kan bli bättre - Vi ska på Michael Jacksson - This is it ikväll!
Kommer bli kanon!

/E

I konfrontation med mig själv...

Lisa var här igår från klockan 14 till 23 det var den absolut roligaste kvällen jag har haft på länge och hon är en så fruktansvärt underbar människa.
Vi kom att prata om vänskap och saker som hänt under livets gång och kom fram till att vi båda är väldigt godtrogna människor som vill se det bästa i alla och detta har gjort att vi, iallafall jag många gånger har blivit väldigt sårad och "utnyttjad" av folk som jag sett som mina vänner.

Enda sedan jag var väldigt liten så har jag försökt vara så omtyckt och ärlig som möjligt.
Vilket då betyder att jag haft väldigt många vänner men när jag hört nånting illa från någon så har jag alltid varit ärlig och sagt det till den personen.
I extremt många fall har folk backat och inte vågat erkänna det dom sagt och fört mig bakom ljuset och lämnat mig ensam.
Jag är trött på allt det där nu..
Jag orkar inte med att försöka knyta några kontakter och försöka vara vän med folk för att jag är så trött på att bli trampad på.
Jag tycker att jag ofta kan förtjäna att bli inkluderad i träffar bland umgängeskretsar som jag varit en del av i flera år.
För andra är tydligen detta inte lika uppenbart.

Jag orkar inte efter 19 år av jagande efter dom perfekta vännerna känna så här längre.
Sitta hemma och undra varför jag inte får vara med och leka.
Jag kan inte se att jag gör nåt fel och därför är jag så förbannat trött på att sitta hemma och trycka ner mig själv och fråga mig själv vad det är jag gör som är fel!
Lisa kom med teorin att jag kanske omedvetet dras till fel typ av människor.
Som tur är har jag nu några år på nacken och försöker lära mig av mina misstag, jag försöker att inte ta på mig för mycket ångest.
Men det kommer väl alltid vara jobbigt att inte ha en enda vän kvar sen låg-mellan-högstadiet för att jag valde att umgås med fel typ av människor.

/E

Nu var det ett tag sen!

Uschling, jag är så fruktansvärt dålig bloggare.
Brukar alltid i mitt händelselösa liv glömma att skriva.
Nu är det i varje fall dags iaf.

Jag har haft matte c tenta. Jag pluggade. 24/7 och gjorde allt jag skulle.
Så kom jag dit tittade på provet och fattade INGENTING!
Alltså och jag tycker att det är pinsamt. Jag har tagigt på mig ett STORT ansvar.
Jag och Sebastian bor i en student lägenhet bekostat på mitt studielån så allting vi lever på är beroende av att jag klarar skolan.
Och jag har skitit i skolan totalt, jag erkänner-under gymnasiet.
Och nu anstränger jag mig som aldrig förr, jag pluggar, jag tycker det är roligt och stimulerande att sitta och räkna och läsa.
Så kommer jag till den där jävla tentan och fattar INGENTING!
Alltså det var begrepp så konstiga så tom min kära man som läst matte e baxna.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till vad ska jag göra för att klara det här nudå.
Om inte ens plugga kan hjälpa mig......
Jag blir nervös.
Till våren har jag iaf sökt lite nya kurser så planen är att jag ska hoppa av det här naturvetenskapliga basåret och göra det jag från första början alltid velat göra, läsa om hälsa/psykologi/träning och jag har sökt fyra kurser.
Det känns bra, jag får ju behörighet i allting jag läser under hösten på basåret så ingenting är ju bortkastat.
Men jag klarar inte av det, jag hatar att gå till skolan!
Jag gråter nästan varje morgon och tvingar iväg mig själv och jag känner bara hela tiden att det här är nånting jag inte vill göra.
Fast jag vill plugga... men nånting som är intressant!
Och ni som inte förstår och tycker att jag kastar bort mitt liv ni vet inte hur det känns.
Och jag kan inte förklara.
Jag sitter och svär nästan varje dag i soffan och säger att jag hatar mitt liv, det är sant för att jag gillar inte det där jag tycker inte att det är roligt och jag mår inget bra av det, så då gör jag nånting åt det och ändrar på det!
Var stolta över att jag tar mig i kragen och gör nåt åt det istället.

Sebbe ska förresten börja söka jobb som telefonförsäljare nu också så att han kommer antagligen få jobb snart eftersom dom är dom enda som anställer folk utan nån arbetslivserfarenhet.
Hoppas det ordnar sig och att han får prova på hur det är iaf!

OCH... Jag är avundsjuk på mamma Tarja och pappa Ari, dom åker utomlands idag.... jag vill med.... Men jag ska unna mig en promenad till ica senare och köpa gluten mjöl och baka bröd nästan lika mysigt... tror jag!

/E